Kom over en interessant historie på svenske macworlds forum idag, om ett litt merkelig kjøp av iPhone i Venezia. Kan med en gang si at verdensgaranti som gjelder på Mac IKKE gjelder på iPhone. Da er dere herved advart, om dere skulle bli fristet til en rask italiensk handel
Det er selvsagt ikke verre enn at man drar ned igjen, om telefonen må repareres, men da blir det fort en dyr handel..

«Jag for ned till Venedig för en blixtvisit (för jobbets räkning). Egentligen var det bara Venedigs flygplats som behövde besökas, men eftersom det ändå skulle dröja 6 timmar tills returflyget gick och jag luskat ut att man kan köpa olåsta iPhones i landet satte jag mig på flygbussen och åkte mot centrum.

Väl framme börjar jag vandra i detta fattigmans-Gamla Stan, det är som att vandra Västerlånggatan upp och ner i en evig labyrint, bara det att varannan tvärgata har ersatts av avloppsvatten som rinner kors och tvärs. Men nu är det ju inte turistfällan i sig det handlar om, utan själva köpet.

Efter en stunds vandrande (och en mer och mer misstrohet för att det skulle finnas några andra slags butiker än sådana som säljer "Italia"-tröjor eller operamasker i keramik) hittar jag tillslut en Vodafone Store.

Eftersom jag naturligtvis luskammat alla intarnetsen för att få reda på så påtaglig information som möjligt om hur detta köp skulle gå till, var jag beredd på följande:

- Förmodligen skulle telefonerna vara slutsålda
- Om de inte var det skulle de vara uppbokade och man fick ställa sig på väntelista
- Om man inte skulle behöva göra det så var man nu förtiden tvungen att skaffa abbonemang i alla fall
- Hur som helst skulle man visa pass, vilket många forum på internet verkar likställa med en besinningslös integritetskränkning.

Döm om min förvåning när det inte var så svårt alls! Men lite underligt.

Jag frågar efter telefonen (på engelska, eftersom jag inte kan italienska) och han svarar med en axelryckning,
"Ja det är klart vi har den?"
"Kan man då köpa den utan abbonemang?" undrar jag.
"Ja det är väl klart man kan det?" säger han, "Vilken färg vill du ha?"
(Vit, har jag tänkt mig, vit vill jag ha. Vit.) "Svart" säger jag.
"Jamen vi har bara vita" svarar han då.
"Då tar jag en vit" säger jag och undrar lite varför jag inte sa det först?

Då framgår det att jag inte kan betala med kort, utan bara kontant. Så jag bli hänvisad strax över gatan för att besöka en bankomat. Det visar sig vara svårare sagt än gjort, eftersom Italien ju som ni vet är ett U-Land och därför inte riktigt har vant sig vid Visa-kort. Bankomaten menar att mitt kort är häxkonster, så jag får bege mig efter en annan bankomat, förslagsvis från en annan bank. Jag går upp och ner för de små broarna över sumpvattenskanalerna, och hittar tillslut en bankomat i en dunkelt upplyst tvärgata, ungefär en halv meter bred. Jag tar ut pengarna, och på darriga ben försöker jag ignorera alla stråhattsbeklädda gondoljärer med tredagarsstubb och vinalkisblick, samtidigt som jag går tillbaka mot Vodafone-butiken.

Väl där halar jag upp nästan 600 € i tjugovalörer, och han radar upp dem noggrant i små travar innan han konstaterar att vi båda räknat rätt. Sen säger han att han kan aktivera telefonen åt mig i butiken, tar fram en iPodsladd och stoppar i företagsdatorn som står i hörnet. Det verkar ju bekvämt, tänker jag, så visst!

"Ok, you come back in half an hour ok? And... I need your pin-code for the activation."

Något tagen på sängen ger jag honom min pinkod och går därifrån. Tio minuter senare kommer jag på att, eh, där sitter han med mitt simkort och 560 euro rikare, hur-i-helvete?

Jag vänder på klacken och jäktar tillbaka till butiken (som fortfarande är en Vodafone-butik) och...

Får min alldeles välfungerande iPhone, som jag precis har registrerat och uppdaterat till FW2.1.

Så, nu vill jag veta vad man ska ha för skojiga applikationer och andra vettiga tips! Hit me!»


[kilde: http://forum.macworld.se/index.php?showtopic=82299]